Erfarenheter från fältet

Hej alla läsare! Nu har det gott ett tag sedan senaste blogginlägget och jag tror jag talar för både Elias och mig när jag säger att vi hunnit med mycket sedan dess. Själv har jag gjort en hel del pass på fält- och alarmsidan och har ännu någon månad kvar ute i trafiken och i allmänheten innan jag ”flyttar in” till utredningssidan.

När jag inledde mina studier på Polisyrkeshögskolan hade jag den inställningen att jag skulle bli brottsutredare. Men jag måste säga att fältarbetet har varit så mångsidigt, tidvis fartfyllt och lärorikt att jag för tillfället inte kan påstå att brottsutredningen ”vinner” över fältarbetet. Detta är givetvis subjektivt, inom polisbranschen finns nog något för alla. Jag har hört många gånger att ”ingen dag på fältet är den andra lik” och detta stämmer. Hittills har jag stannat bilar, varit på trafikolyckor, varit på hemalarm, gjort husrannsakan, hållit razzior o.s.v. Många av uppgifterna har utförts tillsammans med ambulans och räddningsverk. Flermyndighets-samarbetet är ett stort plus från fältarbetet, på så vis träffar man kollegor från flera branscher.

Det är även intressant att se hur andra myndigheter arbetar och hur man som polis samarbetar med dem, man kan alltid lära sig något nytt. Det som också gör att man lär sig mycket och snabbt på fältet är att man får göra hela tiden, kommer det inga uppdrag eller ”keickor” från nödcentralen så kan man exempelvis hålla olika typer av razzior eller övervakning. Som studerande och ny inom polisen arbetar man oftast med sin egna handledare som hjälper och stöttar i arbetet. Varje arbetsskift blir på så vis ett inlärningstillfälle. Det är också enligt min mening önskvärt att arbeta med andra än sin handledare för att på så viss bredda erfarenheten och se hur flera poliser arbetar. Detta kommer jag göra några veckor framöver när jag ”flyttar” till trafikgruppen. I trafikgruppen kommer jag arbeta med trafikrelaterad brottslighet och övervakning av den.

Under fältperioden har jag arbetar skiftarbete. Någonting jag personligen är van med från tidigare, men jag kan tänka mig att vissa har tufft de första veckorna innan man börjar hitta nya dygnsrytmer. Utöver dygnsrytmer så är en annan sak man får lära sig att ibland äta snabbt. Det har hänt mig flera gånger att jag fått lämna lunchen kvar på bordet eller helt och hållet bli utan lunch på grund av något alarmuppdrag. Men detta är sådant som hör jobbet till. Nog brukar man oftast hinna med en kaffekopp/arbetsskift iallafall. Skämt åsido. I nästa inlägg skriver jag om trafikgruppen och om vår närstudieperiod på Polisyrkeshögskolan. Ha det bra!

Som vanligt kan ni ställa frågor om polisutbildningen. Min mailadress: daniel.lundqvist(a)poliisi.fi

Daniel