Länge sen sist!
Praktiken är redan en bit över halvvägs och bloggen har de nya svenskspråkiga studerandena fått ta över. Jag tänkte berätta lite om för er vad jag hållit på med sedan årsskiftet.
Jag vet inte riktigt vart jag skall börja, praktiken har hittills innehållit mycket och skulle ha en hel del att berätta om. Men för att spara er från en längre roman skall jag försöka hålla mig kort.
Jag har fått glädjen att utföra min arbetspraktik vid Sydvästra-Finlands polisinrättning och jag har redan nästan utfört alla delar som tillhör praktiken. Under praktiken jobbar man vid olika sektorer inom polisen, som till exempel brottsutredning, tillståndsavdelning, kundbetjäning, övervakning- och alarmverksamhet samt trafikövervakning.
Från första dagen under praktiken tills idag, har jag fått lära mig otroligt mycket, se polisyrkets mångsidighet samt se en del av den mörkare sidan av livet. För mig har det varit givande att få arbeta på riktigt, det man lärt sig i skolan tillämpas och fylls i med mera kunskap. Det som även har varit roligt att märka, är att man inte blir behandlad som en “praktikant” eller “yngre konstapel”, man är en av gemenskapen bland kollegerna.
Jag minns min första dag under praktiken när min handledare sa att jag får utföra mitt första förhör. Ni kan tänka er osäkerheten som kröp fram om jag verkligen vet vad jag håller på med, helt plötsligt var det inte en övning mera. Bra gick det och efter många förhör känns det faktiskt som att jag kan förhöra, eller jag har i alla fall blivit mycket bättre på det.
Jag minns även min första husrannsakan väldigt bra, lägenheten var full av saker och inget golv syntes till. Kan säga att det inte var det lättaste att leta fram det som vi sökte efter.
Andra färska minnen har jag från fältet, alarmkörning till exempel som känns och låter häftigt. Men det som kanske inte alla tänker på, är att det är krävande och till och med farligt. Att köra hårt i eller utanför en stad, medför alltid risker. I samband med ett uppdrag åkte en bil iväg från oss i en tätort och lydde inte polisens stoppsignaler, mitt fokus på körandet har säkert aldrig varit så högt som då.
Att åka på ett brådskande uppdrag kan vara stressigt, men tycker att den utbildning vi fått vid skolan om stresshantering har förberett oss bra. Alla övningar på skolan där pulsen har stigit högt, har hjälpt mig att hålla mig lugn nu under praktiken vid olika uppdrag. Sedan är det inte bara brådskande och stressiga uppdrag som man gör under en arbetstur. En arbetstur på fältet kan innehålla trafikolyckor, snattare, berusade personer, hemlarm eller trafikövervakning, för att nämna några exempel.
Jag nämnde tidigare att jag blivit väl välkomnad av mina kolleger. Jag har märkt hur bra anda det är på stationen där alla kan dra skämt runt kaffebordet som balans till det ibland ganska tunga jobbet.
Som polis och även i andra yrken, minns man vissa uppdrag bättre än andra, av en orsak eller en annan. Trots att alla uppdrag inte blir lika klart kvar i minnet, måste jag ändå säga att de små betydande saker man gör i detta arbete och de tack man får, de känns extra bra.
Ha en skön sommar!
Ifall ni har frågor gällande polisutbildningen är det bara att skicka mejl till mig på emma.salomaki(at)poliisi.fi.
Emma
