Dags för en ny polisstuderande att börja blogga igen! Jag ställde upp frivilligt på den här uppgiften, eftersom jag gillar att skriva. Jag har en förmåga att breda ut mig i text, så den här presentation kommer att bli lång.
Jag har oerhört svårt att skriva korta texter. Jag praktiserade en gång på en lokaltidning på Åland. Alltid då jag fick i uppdrag att skriva krönikan i tidningen blev den alltid för lång, och jag måste alltid ta bort olika delar ur texten. Det var svårt att veta vilka delar jag skulle redigera bort och ändå skulle läsarna förstå vad jag menade. Det tillkommer alltid nya saker under tiden jag skriver, personer hittas på, olika sidoberättelser tillkommer. Till sist sitter jag med en text tre gånger längre än vad jag själv strävade efter från första början. Så jag hoppas att ni läsare gillar långa blogginlägg. På min fritid har jag tidigare skrivit en del texter själv. En del påhittade, andra självbiografiska. Alltid när jag har skrivit texter har jag aldrig haft ett budskap, inget tema, ingenting. Oftast vill jag inget med mitt skrivande. Jag är inte pretentiös på något vis. Kanske roar mina texter någon, och det räcker för mig. Kanske någon blir upprörd, det är också ok. Reaktioner är alltid positivt. Det betyder att jag har skapat en åsikt om min text.
Jag är alltså 22 år. En man i sina bästa år! Någon menar att man är i sina bästa år när man är 30-35, då man fortfarande borde vara i god vigör men ändå ha sin del av livserfarenheter och lyckliga minnen. Andra kanske tycker att barndomen är ens bästa år. Inget ansvar, inga plikter. När jag tänker tillbaka på när jag var ett barn minns jag det som en enda lång sommar med oändligt med sol, bad, glass och sena kvällar med kompisarna. Sommar för mig är när jag gick i lågstadiet. Sommarlovet har kommit. Mamma har precis packat alla filtar plus saft och bullar och vi är på väg till stranden. Jag kan känna den varma sanden mot mina fötter. Jag var alltid i och simmade litet för länge. Brorsan var en hejare på att simma länge, och jag ville givetvis inte vara sämre. Jag tror han var i sju eller var det nio timmar som längst. Till sist fick jag alltid se mig besegrad och gå upp först. Alltid via vassen och sedan ett par stenar så jag inte skulle smutsa ner filten med sand. Mamma sitter på den blommiga orangea filten och ropar att jag ska komma och äta, och så sveper hon in mig i en handduk som jag alltid tyckte var litet för liten, så jag frös alltid om benen ändå. När du hör ordet sommar kanske du helt plötsligt är arton år igen, det är midsommar i en ljummen sommarnatt, någonstans långt borta hör du musiken skråla i sommarstugan och kompisarna ha roligt och du står och håller om en flicka för första gången. En flicka, så vacker att du aldrig kommer glömma bort henne för resten av ditt liv. Nu står du och håller om henne igen i ditt minne. Du minns till och med hur hon doftar. Till och med det kommer du ihåg. Fast så är det väl med alla ens minnen. Man minns det roliga, och glömmer bort det dåliga. Till och med de dåliga minnena kan bli bra minnen. Jag gjorde frivillig militärtjänst i Dragsvik under hela år 2013. När jag var där tyckte jag tidvis att det var tungt och tråkigt. I efterhand ser jag tillbaka på den tiden som ett bra minne.
Vi lever i en alltmer ytlig värld idag. Många glömmer bort vad som faktiskt räknas, vad som är fint och som gör och har gjort en lycklig. Utseendet spelar roll för många, och många plastikopererar sig till följd för att passa in. Man ska bygga hus i ett fint villaområde, göra karriär och tjäna massor med pengar. Jag tror inte det är det man kommer ihåg när man ligger på dödsbädden.
Just nu bor jag tillsammans med min bror i en lägenhet i Mariehamn. Vi försöker att dela ansvaret gällande det mesta, till exempel diskning, städning och så vidare. En god tanke som kanske inte alltid fungerar så bra som vi vill. Men det är helt ok. Att bo tillsammans med någon är ju sällan perfekt. Jag är en man men jag har verkligen inte de typiskt manliga intressena, det vill säga bilar och all form av sport. Jag skriker högt om jag får skit på händerna, ja till och med om jag blir skitig överhuvudtaget. Styrketränar gör jag dock. Öl hade jag tidigare svårt för, men det har jag lärt mig att dricka eftersom det är något jag kan beställa överallt till skillnad från cider eftersom jag bara dricker vissa typer av cider. Jag avskyr lonkero. Även om jag är född i den generationen som har fått uppleva all ny teknik från första början tycker jag ändå att det stundtals är helt obegripligt. Teknik skall bara fungera, jag är helt ointresserad av hur det fungerar. Allt som har med friluftsliv, fiske eller jakt är helt ointressant för mig. Skulle jag vara tvingad att jaga själv för att få äta kött skulle min mat bestå av snabbmakaroner och ketchup istället. Jag tycker om att vara inomhus.
–”Men det är ju så fint väder ute! Passa på nu!”
Tyckte min mamma var en bra motivering att gå ut när jag var liten. Jag tyckte det var en alldeles utmärkt anledning att stanna inomhus framför TV:n istället.
År 2011 tog jag examen på Ålands yrkesskola (numera Ålands gymnasium). Jag gick en utbildning kallad media- och kommunikationslinjen. Sitta inne och arbeta framför datorn. Perfekt för mig. Det var roliga tre år, men jag insåg när jag tog examen att det var nog inte det här jag ville jobba med i framtiden iallafall. Jag har aldrig haft en fast anställning, och har således jobbat på många olika arbetsplatser inom olika yrkesområden. Bland annat inom olika postföretag, städare, vakt på en nattklubb, vaktmästare, telefonist med mera. Alla mina arbetsplatser har varit på Åland, så det här är första gången jag flyttar hemifrån på riktigt. Till ett land som jag inte kan tala språket. Jag skämtar inte när jag säger att min finska var helt icke-existerande när jag anlände till Tammerfors i januari. Det har givetvis lett till en del problematiska situationer. Men som tur är, är de flesta i min klass tvåspråkiga så det har varit till stor hjälp. Jag försöker dock aktivt umgås med den finskspråkiga klassen när jag har chansen, och jag har faktiskt lärt mig lite finska. Tyvärr går det inte så snabbt som jag skulle önska. Det kan ju bara gå framåt för min del med finska språket, så det ger mig lite hopp iallafall om att en dag i framtiden kunna föra en vanlig middagskonversation på finska. Eller åtminstone förstå vad de andra talar om.
På fritiden utöver styrketräningen gillar jag att läsa. Ibland har jag riktiga läsperioder där jag kan läsa ut en tegelsten till bok på en vecka. Jag gillar förstås att skriva, när inspirationen faller på. Laga mat är roligt, sålänge jag inte behöver stressa med det. Jag vill tro att jag är en helt ok kock. Sedan gillar jag att äta det jag lagar. Mycket och ofta. Gärna framför TV:n eller datorn. Jag har aldrig förstått mig på varför man ska sitta runt ett middagsbord och äta med andra. Hänga på nätet är alltid roligt, och spela datorspel gör jag också när tiden finns.
Och jag som tyckte att mitt liv verkade ointressant, men i text ser det ju väldigt innehållsrikt ut!
I nästa inlägg kommer jag berätta om min tid i skolan, och vad jag hittills har upplevt.
