Tankar om praktiken

Hej allihop!

Nu tänkte jag att jag skulle ta mig tid till att skriva ihop ett blogginlägg. Jag har inte glömt bort er, det har bara varit så mycket annat i görningen. Lärdomsprovet framskrider i god takt, och jag känner att jag ligger någorlunda i fas. Jag har satt som ett mål för mig själv att varje gång jag sätter mig ner och ska arbeta med lärdomsprovet, så ska jag skriva i alla fall en sida. En sida, oavsett om den blir bra eller om den blir dålig. Det har fungerat bra för mig hittills. På det viset hinner jag inte heller tröttna på mitt ämne.

Vad har annat hänt sen senast utöver en massa skolarbete i vanlig ordning kanske ni undrar? Jag har sedan januari fortsatt min praktik på utredningen. Det var och fortsättningsvis är en liten omställning att börja på utredning i jämförelse med att arbeta på fältet. Före jag började på utredningen trodde jag att jag inte skulle trivas lika bra som jag har gjort på fältsidan. Men jag trivs lika bra på utredningen. De här tankegångarna är det nog många praktikanter som har haft. Man har den bilden av polisyrket att det är på fältet man ska vara, där man är synlig och får göra "riktigt" polisarbete.

Det som är en av de sköna sakerna med att jobba på fältet tycker jag, är att när passet slutar, så slutar även arbetet. Man upprättar en anmälan på händelsen man varit med om, skriver de behövliga protokollen, och sen vet man att man oftast inte behöver ha att göra med just det ärendet igen, någonsin. Ibland händer det ju att man som en konstapel på fältet blir förhörd som vittne angående en händelse man varit med om, och ibland sköts ju ärenden summariskt av fältpatrullen, men oftast behöver man inte ha att göra med ett ärende efter att man har gjort de inledande åtgärderna. På utredningen har jag förstått att det kan hända att man "tar med sig" arbetet hem. Man funderar på fallen man jobbar med även på fritiden. Detta har jag inte märkt av från min sida. Jag tror på att även fast man som enskild utredare är högt belastad med arbete, så måste man tillåta sig själv att koppla bort jobbet på fritiden.

Som praktikant på utredningen har man en handledare som man kan ställa frågor till om vad för åtgärder som behöver göras i ett visst ärende. Denna handledare är vanligen en annan utredare. På fältet åker man alltid i patrull med sin handledare om det bara är möjligt. På utredningen behöver man inte ens sitta på samma våning som sin handledare. Man får en stor frihet som praktikant på utredningen. Det kändes lite överväldigande de första dagarna när man fick ta över egna ärenden, och man funderade vad man egentligen skulle göra. Men var inte oroliga framtida praktikanter! Fallen man får är generellt sett sådana där utredningsåtgärderna inte är så krävande. Fall som jag har utrett och sänt till åklagaren hittills har till exempel varit rattfylleri, misshandel, skadegörelse, ordningsförseelse, straffbart bruk av narkotika, grovt äventyrande av trafiksäkerheten, et cetera. Arbetet är väldigt varierande, och det trivs jag med.

Som jag tidigare nämnde kommer jag att fortsätta min praktik på utredningen fram tills dess att praktiken är över, och vi återvänder till skolan för period 8. Trots att det är mycket att göra för mig vill jag ändå gärna ha e-post från er läsare om ni har frågor över praktik eller utbildning. Då skriver ni till mig på adressen oskar.pellas(at)poliisi.fi

Hej så länge, och vi hörs!