Grundläggande information och erfarenheter behövs om polisens och underrättelsemyndigheternas inhämtande av information

Utgivningsdatum 20.12.2021 9.23
Nyhet

Enligt Polisyrkeshögskolans rapport har medborgarna dålig kännedom om polisens och underrättelsemyndigheternas befogenheter på webben. Även sakkunniga önskar mer offentlig debatt om ämnet.

År 2019 trädde nya underrättelselagar i kraft i Finland. Dessa lagar tillåter hemligt inhämtande av information i hemlandet och utomlands om den nationella säkerheten är allvarligt hotad. Efter lagändringen har underrättelsemyndigheterna under vissa förutsättningar möjlighet att skaffa information utan någon konkret brottsmisstanke. Föremål för underrättelse kan till exempel vara terrorism eller en främmande stats verksamhet, som hotar Finlands ekonomiska intressen. Samtidigt har övervakningen av underrättelsen stärkts genom att man bland annat skapat en ny myndighet, en underrättelsetillsynsombudsman och ett underrättelseövervakningsutskott bestående av riksdagsledamöter.

I rapporten Viranomaisvalvonta verkoissa (Myndighetstillsyn i näten) som genomfördes vid Polisyrkeshögskolan undersöktes intressentgruppsexperternas samt universitetsstuderandenas och personalens åsikter om polisens och underrättelsemyndigheternas hemliga inhämtande av information på webben. I undersökningen framgick det att de universitetsstuderanden som representerar lekmän hade ringa information särskilt om myndigheternas nya underrättelsebefogenheter, även om den offentliga debatten ställvis var livlig under beredningen av underrättelselagpaketet. Ämnet upplevdes som svårbegripligt och uppgifterna bristfälliga, varvid till exempel skillnaderna i polisens och underrättelsemyndigheternas inhämtande av information inte uppfattades. 

Universitetsstuderandena önskade också mer grundläggande information om myndigheternas befogenheter. Som lämpliga kommunikationskanaler upplevdes till exempel skolor, information till hushåll, kampanjer och webbplatser. 

– Allt som allt var universitetsstuderanden dock mer oroade över de konsumentdata som företagen samlat in samt över kriminella och utländska myndigheters verksamhet än över inhemska myndigheters inhämtande av information, konstaterar forskare Anna Leppänen och specialforskare Jarmo Houtsonen.

Utan diskussion skapas uppfattningar utifrån utländska exempel

Beredningen av underrättelselagpaketet var en process som pågick i flera år i Finland och som i synnerhet i början färgades av oenighet. Enligt den nyligen publicerade rapporten är dock många experter som hör till intressentgrupperna relativt nöjda med slutresultatet. I synnerhet den offentliga diskussionen med intressentgrupperna på nationell nivå upplevs som en viktig del av utformningen av den nya lagstiftningen och dess legitimitet. 

– Utan diskussion gör intressentgrupperna antaganden som baserar sig på utländska exempel, även om det finländska underrättelse- och säkerhetssystemet skiljer sig från utländska jämförelsepunkter.  Om det inte finns några finländska uppgifter och erfarenheter att tillgå, formas människors uppfattning om myndigheternas verksamhet och befogenheter av utländska skandaler i anslutning till underrättelsehämtning i nätet eller datainsamling. Inhemsk debatt borde föras aktivt nu när lagarna har trätt i kraft, säger Leppänen och Houtsonen.

Intressentgruppernas experter är intresserade av erfarenheter av i synnerhet telekommunikationsunderrättelse och hur den fungerar. De önskar också att myndigheterna ska överväga vad man kan och inte kan berätta om underrättelseverksamheten för allmänheten.

I rapporten Viranomaisvalvonta verkoissa (Myndighetstillsyn i näten) presenteras det internationella forskningsprojektet ”Taking Surveillance Apart? Accountability and legitimacy of Internet Surveillance and Expanded Investigatory Powers " (2017-2020) empiriska resultat för Finlands del. I projektet granskades vad man anser om polisens och underrättelsemyndigheternas befogenheter på webben i Finland, Storbritannien och Norge.