De första månaderna på Polamk

Hej! Jag heter Gabriele och jag är en ny polisstuderande på den svenskspråkiga YH2023-utbildningen som började den 9 januari. Vi är endast 12 studerande i klassen och det tog inte länge för oss att bli en väldigt tajt grupp. Mitt syfte med mina blogginlägg är att ge en bild av hur det är att vara en svenskspråkig studerande med utländsk bakgrund på Polisyrkeshögskolan i Tammerfors. Jag tänker presentera mig i detta första inlägg och berätta mer om studiernas innehåll i följande inlägg.

Jag är en 33-årig familjepappa som ursprungligen kommer från Sicilien i Italien. Jag flyttade till Finland för 7 år sedan pga arbetet och har bott i Kronoby sedan dess. Mitt möte med Finland ledde till ”kärlek vid första ögonkastet”. Jag brukar säga att Italien är min mamma,  medan Finland är min hustru. Jag har själv valt att bo och bygga ett nytt liv i det här landet. Från första dagen i Finland kämpade jag hårt för att integrera mig i landet och bli en del av samhället. Mitt syfte har alltid varit att bidra till ett bättre samhälle, exempelvis genom att kämpa för att behålla säkerhetsnivån i Finland på topp eller föra in ett nytt perspektiv och nya kunskaper.

I Italien utbildade jag mig till lantmätare. Under de första åren i Finland jobbade jag inom restaurangbranschen och studerade svenska i 2 år på en folkhögskola. Sedan drev jag ett företag i ett år. I augusti 2019 inledde jag mina studier på polisförberedande kursen på svenska. På kursen skapade jag bra förutsättningar för att bli antagen till Polisyrkeshögskolan genom att förbättra mina språkkunskaper och min fysiska kondition. Tyvärr gick det inte hela vägen första gången jag sökte in till Polamk (år 2021). Jag presterade bra, men fick inte tillräckligt med poäng. Då sökte jag in till socionomstudier på Novia i Vasa och inledde mina studier där i augusti 2021. Det andra försöket till Polamk gick vägen. Jag fick det villkorliga beslutet i maj 2022 och det riktiga beslutet i augusti. Innan polisstudierna hann jag studera ett och ett halvt år till socionom och jag fick lära mig mycket om människor och klientarbete. Jag anser att jag kan dra nytta av en massa saker som jag studerade i Vasa i mitt framtida arbete som polis.

Jag är säkert en ”annorlunda” studerande. Jag kom till Finland först när jag var 26 år, dvs jag gick igenom integrationsprocessen i Finland som en vuxen nykomling. Jag tycker att det gav mig bättre förutsättningar för att förstå andra människor i en liknande situation. Att bli antagen till Polisyrkeshögskolan krävde mycket arbete, en stor vilja och att jag faktiskt trodde på mig själv. Jag är ett levande bevis på att det aldrig är för sent för att uppfylla sina egna drömmar och att Finland är ett land som stöder sina medborgare.

Polisyrket har varit min dröm sedan jag var 14 år. Under min barn- och ungdom växte jag upp i en hård förort där jag såg allt möjligt, exempelvis rån, narkotika, skjutningar, mordförsök och lik. En dag såg jag en gammal kvinna som blev rånad av två män som sedan åkte iväg på motorcykel. Det här väckte starka känslor hos mig. Jag önskade att jag hade haft polisbehörighet och hade kunnat ingripa i den situationen. Den dagen blev polisyrket mitt drömyrke.

Nu studerar jag här och ibland har jag ännu svårt att tro att det är på riktigt. Studierna är väldigt intressanta och givande. Första veckorna hade vi orienterande studier och nu har vi kört igång med flera kurser, bl.a. straffrätt och straffprocessrätt, kriminologi, polisetik, finska, poliskommunikation, mm.

Mer om kurserna i nästa inlägg!

Om ni vill veta mer om polisutbildningen eller min bakgrund så är det bara att kontakta mig på [email protected].

Gabriele