Mitt bland förhörsblanketter

Hej på er! Sist jag hörde av mig så praktiserade jag på fältet. I januari flyttade jag över till brottsutredningssidan och där kommer jag att vara tills praktiken är klar.

Under studietiden tror jag att de flesta hade den känslan: att på fältet sker det ”riktiga polisarbetet” och det är bara där alla intressanta uppgifter finns. Den känslan vi hade under studietiden i skolan har nu försvunnit. Nu under praktiken har i alla fall jag fått upp ögonen för andra saker än polisens fältverksamhet. Först nu har jag insett hur många olika uppgifter och möjligheter det finns att arbeta med inom polisen.

De två första veckorna gick åt att sitta i anmälningsmottagningen. Innan jag började vid anmälningsmottagningen hade jag förväntat mig att det skulle bli de tråkigaste veckorna under praktiken, men som tur hade jag fel. Anmälningsmottagning var riktigt givande. Man fick träffa många olika kunder som ville ha hjälp eller göra en anmälan. Man kan egentligen kalla det för kundservicearbete. Skillnaden från ett ”vanligt” kundservicearbete är det stora ansvaret man har i anmälningsmottagning. Anmälningsmottagningen är en plats där allmänheten kommer i kontakt med polisen. Konstapeln som sitter i anmälningsmottagningen har kanske femtio kunder på en dag. Ändå gäller det att ge korrekt information eller hjälp till alla enskilda kunder. Att sitta i anmälningsmottagning var delvis knepigt, men samtidigt intressant att försöka lösa kundernas problem och frågor. 

Att jag avslutar min praktik vid brottutredningssidan blev lite en omvänd ordning av min praktikplan. På stationen önskade man att praktikanterna skulle få vara sommartid på fältet. Nu när fältpraktiken är förbi, kände jag mig rätt så trygg då jag satt mig bakom datorn och börja jobba med olika utrednings ärenden. Brottsutredningen har sin charm och det finns flera intressanta uppgifter att arbeta med. Jag är förvånad över hur roligt det är att hålla olika förhör. Oavsett om det är målsägare misstänka eller vittnesförhör, så har det hittills känts naturligt och smidigt. Förstås finns det alltid saker som man kan förbättra. Efter varje förhör och utförande är det viktigt att reflektera över de positiva och negativa händelserna. På så sätt kan man förbättra och utveckla sig i sitt arbete.

Även om mitt intresse ligger på att arbeta på fältet i framtiden, så har jag märkt att jag ”passar” in i arbetsmiljön vid brottsutredningen. Arbetstiderna är ganska bekväma och det känns skönt att veta att jag har arbete 8–16 fem gånger i veckan, dessutom är man inte så trött från alla nattskiften.  Brottsutredningen utförs såklart till största del framför en dator på kontoret. En del anser kanske att det kan bli lite långtråkigt, men som jag ser det så väljer man själv hur aktiv man är i sin utredning. Arbetet är fritt och självständigt och det finns alla möjligheter att även arbeta utanför kontoret när man söker fram information till utredningarna. Det har funnits möjlighet att arbeta aktivt och det har fungerat att ha många bollar i luften samtidigt. Jag har blivit kallad ”duracellkanin” av mina kollegor ett antal gånger och det ser jag väl som en komplimang. Åtminstone nu i början av ens karriär då energin och viljan att lära sig finns. Förmodligen är jag inte likadan om tio år, men för tillfället trivs jag med det här tempot.

Snart får vi börja fundera var man skulle vilja söka arbete efter vi blir utexaminerade från skolan. Efter att ha sett flera olika arbetsplatser som polisen har att erbjuda så är jag öppen för allt. Nio månader har gått fort. I april åker vi tillbaka till skolan för att slutföra examensarbetet och de sista kurserna.

Som vanligt, om det finns frågor kan ni höra av er till mig på [email protected], hej så länge!

David

P.S. Just nu pågår urvalsprocessen till den nästa svenskspråkiga kursen. Till er som deltar i urvalsprovet önskar jag lycka till!