I Finland får polisen årligen kännedom om cirka 500 misstänkta fall av miljöbrott. Polisen får oftast vetskap om brottsmisstanken av myndigheterna för miljöövervakning. Att bekämpa och övervaka miljöbrott förutsätter att flera myndigheter samarbetar. I bästa fall förebygger ett effektivt myndighetssamarbete miljöbrotten på förhand.
Vid Polisyrkeshögskolan har en undersökning om nuläget i bekämpningen och övervakningen av miljöbrottsligheten i Finland blivit klar. I intervjuundersökningen analyseras samarbetet mellan myndigheter. Samtidigt har en skild jämförande undersökning om bekämpning och utredning av miljöbrott i Finland och Sverige blivit klar.
Att avslöja miljöbrott kräver övervakningsresurser
I undersökningen Ympäristörikollisuuden torjunta ja valvonta Suomessa (Bekämpning och övervakning av miljöbrottslighet i Finland) intervjuades myndigheter vid kommunernas miljöövervakning, vid närings-, trafik- och miljöcentralen, vid polisen och vid åklagarväsendet.
De intervjuade betonade vikten av ekonomiska resurser i bekämpningen och övervakningen av miljöbrottslighet.
- Miljöbrotten avslöjas inte om det inte finns tillräckligt med resurser för övervakningen. De knappa resurserna för övervakningen minskar antalet brottsmisstankar som anmäls till polisen. Om det fanns fler misstankar skulle polisen inte hinna utreda dem så som de gör nu, berättar specialforskare Terhi Kankaanranta .
Samarbetet beror på personen och fallet
Myndigheterna som intervjuades för undersökningen beskrev att samarbetet är bundet till person och fall. Olika myndigheter granskade bekämpningen och övervakningen av miljöbrottslighet med ett stadigt perspektiv ur sin egen verksamhetskultur.
- Inom polisen ses miljöbrottslighet som en del av ekonomisk brottslighet, men samtidigt konstaterades att utredningen av miljöbrott skiljer sig från utredningen av övriga ekonomiska brott, berättar forskaren Iina Sahramäki .
- I den övervakning som myndigheterna för miljöövervakning gör betonades däremot till exempel kundrådgivning och en princip om jämlik behandling.
Enligt undersökningen finns det svårigheter i informationen och informationsutbytet mellan myndigheterna, och verksamhetsmodellerna varierar. Alla intervjuade myndigheter var ändå villiga att utveckla informationen.
- Ju öppnare informationen är, desto lägre är skiljemurarna mellan myndigheterna. I bästa fall fördjupar en öppen information förståelsen för en annan myndighets arbetsformer och effektiverar bekämpningen och övervakningen av miljöbrottsligheten, säger specialforskare Terhi Kankaanranta.
Grönare på andra sidan?
Jämförelsen mellan praxis i Finland och Sverige visade att övervakningsmyndigheterna i Sverige har skyldighet att anmäla alla misstankar om miljöbrott till förundersökningsmyndigheten. Finlands miljöskyddslag bestämmer att en misstanke ska anmälas till polisen, om gärningen inte med hänsyn till omständigheterna kan anses vara ringa, eller om det går emot det allmänna intresset om anmälan inte görs.
I Sverige har antalet brottsmisstankar om miljöbrott ökat betydligt i och med anmälningsskyldigheten. Till exempel fick förundersökningsmyndigheten 2013 kännedom om 1 542 misstankar om miljöförstöring eller grov miljöförstöring.
- I Sverige leder endast ett fåtal misstankar om miljöbrott till åtal. I en stor del av företagens miljöbrott är straffet företagsbot, som kan ges med åklagarens beslut, berättar forskare Iina Sahramäki.
- Utredningen av miljöbrott är i Sverige koncentrerad till miljöbrottsutredare som fått kompletterande utbildning vid universitetet. I Finland utreds mer krävande miljöbrott oftast som en del av utredningen av ekonomisk brottslighet. I Sverige sköter en grupp av 20 åklagare åtalen centraliserat, då Finland har fem nyckelåklagare för miljöbrott, jämför Sahramäki.
Trots utmaningarna beskrev de som deltog i undersökningen att deras erfarenheter av myndighetssamarbete är positiva, och ansåg att bekämpningen och övervakningen av miljöbrottsligheten utvecklats betydligt i Finland under de senaste åren.Forskningsrapporterna går att beställa i tryckt version och går att läsa som nätpublikation på adressen www.polamk.fi/julkaisusarjat (på finska).
