Nolltolerans, det vill säga att polisen ingriper med krafttag vid ordningsproblem, är ett effektivt men utmanande sätt att agera. Detta framgår av en färsk doktorsavhandling. Man kan uppnå goda resultat med så kallad riktad ordningspolisverksamhet, men den kan emellertid ha oförutsägbara bieffekter.
Nolltolerans har en god effekt endast då man ingriper i orsakerna till problemet på ett bredare plan i samhället.
- Utmaningen ligger dock i att nolltolerans kan ha negativa bieffekter. Problemen kan flytta sig från ett intensivövervakat område till ett annat. Det är också möjligt att alla marginaliserade stämplas som potentiella kriminella, berättar doktorsavhandlingens författare Timo Korander , överlärare i kriminologi på Polisyrkeshögskolan.
I sin doktorsavhandling utvecklade Korander begreppet polisiering. Med polisiering avses att problem som tidigare har skötts av välfärdsstaten överlåts till polisen. I värsta fall kan polisiering till exempel leda till en ökning av antalet marginaliserade.
En jämförelse mellan Finland och New York
I doktorsavhandlingen jämförs nolltoleransen inom ordningspolisverksamheten i Finland och New York i både teorin och praktiken. I undersökningen analyseras de krossade fönstrens teori, den mest kända teorin som behandlar polisens ordningsövervakning. Enligt teorin leder ett krossat fönster till att flera fönster krossas. Därför måste problemet korrigeras omedelbart. I teorin antas det att nolltolerans i fråga om mindre förseelser även förebygger att allvarligare brott uppstår och ökar i antal.
Enligt Korander styr teorin polisens verksamhet i såväl Finland som USA. I båda länderna har polisen möjlighet att ingripa snabbt och övervakningen riktas mot liknande objekt, men både målen för verksamheten och olikheterna mellan samhällena skapar skillnader i verksamheten.
Doktorsavhandlingen av Timo Korander, överlärare i kriminologi vid Polisyrkeshögskolan, har titeln Rikottujen ikkunoiden nollatoleranssi. Tutkimus New Yorkin rikoksentorjunnan uuskonservatiivi-mallista Suomessa och granskas vid Åbo universitet lördagen den 25 oktober.
» Läs doktorsavhandlingen på nätet (på finska)
» Åbo universitets disputationsmeddelande (på finska)
