Offentliga upphandlingar, byggande och politik är riskobjekt för korruption
Offentliga upphandlingar, den politiska verksamhetsmiljön och byggnadsbranschen är riskobjekt för korruption i Finland på 2010-talet. I en färsk rapport från Polisyrkeshögskolan kartlades riskobjekt för korruption utgående från observationer inom forskningen och intervjuer med experter.
I dagens Finland syns korruptionen till exempel inom offentliga upphandlingar som omfattande anbudskarteller, som komplicerade planeringshelheter inom byggnads- och planläggningsverksamheten och som nätverk på hög nivå som driver sina egna intressen inom politiken.
– Risken för korruption har oftast ett samband med kontakter mellan affärsvärlden och myndigheter, och det är långt ifrån alltid lätt att se var gränsen mellan det som är tillåtet och det som är otillåtet går. I de mest centrala riskobjekten är det ofta fråga om strukturell korruption som är svår att upptäcka, och de avtalade förmånerna är något annat än pengar, bedömer forskningsdirektör Vesa Muttilainen vid Polisyrkeshögskolan.
Stora summor och besvärliga processer utgör risker för korruption
För undersökningen utreddes först riskobjekt för korruption med hjälp av inhemska och internationella enkäter och andra undersökningar. Tre objekt valdes för noggrannare granskning: offentliga upphandlingar, den politiska verksamhetsmiljön och byggnadsbranschen och samhällsplanering. Det samlades in mer information om dem genom intervjuer med 15 erfarna experter som i sitt arbete har blivit insatta i korruption och bekämpning av korruption.
Enligt experterna utgör stora penningbelopp och den komplicerade upphandlingsprocessen och lagstiftningen risker för korruption.
Också i byggnadsbranschen rör sig mycket pengar, och en del av korruptionen i branschen har också ett samband med att dela ut byggnadsentreprenaderna och med definitionen av entreprenadkostnaderna. De omfattande nätverken av aktörer i branschen och det att samhällsplaneringen och särskilt planläggningen är så svårtolkad främjar också korruption.
Enligt experterna är de politiska utnämningarna till tjänster den mest centrala faktorn som tyder på korruption inom den politiska verksamheten. Riskerna för korruption har också ett samband med situationer där inflytande saluförs med vinstsyfte eller då man byter från en hög tjänst inom den offentliga sektorn till den privata sektorn.
Fortfarande mycket kvar att göra för att bekämpa korruption
De experter som intervjuades för undersökningen gav flera förslag för att bekämpa korruption. God förvaltning, etisk diskussion, extern och intern övervakning, effektivering av samarbetet mellan myndigheter, offentliga handlingar och öppenhet stöder bekämpningen av korruption.
– Riktade medel för att bekämpa korruption är bland annat registrering av bindningar, ett system för angivning av korruptionsfall och kriminalisering av missbruk av inflytande. Dessutom kunde man begränsa förflyttningar från höga tjänster i den offentliga sektorn till den privata sektorn, säger Vesa Muttilainen.
För att identifiera fallen skulle det vara viktigt att utöka myndigheternas, företagens och andra samhällsaktörers medvetenhet om kännetecknande drag för korruption. Också sektorspecifika utredningar om korruptionsrisker eller om etiken i organisationernas verksamhet skulle kunna stöda att korruption upptäcks.
År 2014 fick polisen kännedom om sammanlagt 22 mutbrott, som trots allt ändå bara är en del av alla brott som tyder på korruption. Den nu publicerade forskningsrapporten behandlar både mutor och annan korruption. Den ger mer information särskilt om sådan korruption som polisen och de andra myndigheterna inte får kännedom om.
Rapporten hänför sig till en notering om att utreda riskbranscher och situationer för korruption i regeringsprogrammet från 2011. Den är en fortsättning på tidigare undersökningar vid Polisyrkeshögskolan, där man har undersökt korruption bland annat med hjälp av polisens register och andra informationskällor. Forskningsprojektet om risksektorer för korruption har genomförts i samarbete med Vasa universitet. Projektet finansierades av justitieministeriet och Polisstyrelsen.
Forskningsrapporten går att läsa på Polisyrkeshögskolans webbplats www.polamk.fi/julkaisut (på finska).
