Resultat av en ny undersökning visar att digitalt våld som kvinnor utsätts för även i allvarliga fall ofta inte identifieras som våld och brott. Fenomenet har normaliserats som en del av vardagen såväl i nära relationer som i sociala medier och den offentliga debatten.
Polisyrkeshögskolan och Tammerfors universitet undersöker utmaningar i och möjligheter för att genom polisens arbete, straffprocessen och stödtjänsterna ingripa i digitalt våld. Undersökningens material består av polisens material om brottsanmälningar, fokusgruppsintervjuer med poliser, åklagare och anställda vid stödtjänster inom arbete mot våld samt en webbenkät riktad till personer som har upplevt digitalt våld.
Digitaliseringen och kommunikationsteknikens utveckling har förändrat formerna, effekterna och konsekvenserna av våld mot kvinnor. Formerna av våld, trakasserier, hot, förnedrande och kontroll har diversifierats. Konsekvenserna av det digitala våldet är ofta djupt sårande, traumatiska, förlamande för aktörskap, inskränkande av delaktighet och inskränkande av aktivitetsområden för dem som blivit utsatta för våldet.
Det är dags för inställningar och praxis att förändras
Resultaten av undersökningen visar att de centrala utmaningarna när det gäller att ingripa i digitalt våld handlar om att identifiera fenomenet, förstå dess allvar och i attityderna. Både de som utövar våldet och de som utsätts för våldet är ofta okunniga om hur sårande digitala våldsgärningar är och om deras straffrättsliga straffbarhet.
Det finns betydande utmaningar när det gäller identifiering av och förhållningssätt till fenomenet även inom servicesystemet, stödtjänsterna, polisen och rättsprocessen. Våldet begås inte i interaktion ansikte mot ansikte och inga synliga blåmärken blir kvar som bevis på det, därför erkänns fenomenets allvar inte. Omfattande undersökningsmaterial och därmed även bevismaterial som stöder åtalsprövning hänför sig dock ofta till digitalt våld.
Den börda om att vittna, den skuldbeläggning och den skam som våldsoffer utsätts för samt attityder som nedvärderar hur sårande och allvarligt våldet är fördröjer sökandet av och tillgången till hjälp.
För att attityder och praxis ska förändras måste man utveckla utbildningen och öka medvetenheten om olika former av våld. För att ingripa i fenomenet krävs även satsningar på multiprofessionellt samarbete, en översyn av begrepp, förenhetligande av praxis för dokumentering av våld och satsningar på kvaliteten på förundersökningsprotokoll. Digitala medieplattformers ansvar bör betonas och tjänsternas regionala tillgänglighet förbättras.
