Polisens användning av maktmedel följs upp: mängd, orsaker och följder är under luppen

Hur ofta och i hurudana situationer blir polisen tvungen att använda maktmedel? I Polisyrkeshögskolan har på uppdrag av Polisstyrelsen utvecklats ett riksomfattande system för uppföljning av användningen av maktmedel. Användningen av maktmedel följs upp och övervakas systematisk och informationen används bland annat för att utveckla utbildningen. Enligt uppföljningen använder polisen maktmedel återhållsamt.

Polisen har över en miljon uppdrag per år. Vanligtvis möter finländaren polisen i något tillståndsärende (28 procent) eller i samband med trafikövervakning eller en trafikolycka (15 procent). Ibland blir polisen tvungen att använda fysisk styrka eller olika hjälpmedel, till exempel för att gripa en person. År 2015 grep polisen knappt hundratusen personer (97 566 st.). Kraftmedel användes i genomsnitt i två gripanden av hundra.

Varje gång maktmedel används görs en anteckning i nödcentralsdatasystemet. Anteckningen ger dock inte information om till exempel i vilken situation maktmedel har använts, dess orsaker och följder. För att få täckande statistik genomfördes i Polisyrkeshögskolan hösten 2015 ett utredningsprojekt. Som ett resultat av projektet skapades ett nytt riksomfattande datainsamlingssystem för polisinrättningarna, Polisyrkeshögskolan och Polisstyrelsen.

– Det är viktigt med tanke på polisens egen utbildning och anvisningar, men också för samhället, att vi samlar in data om användningen av maktmedel. Polisens anseende och medborgarnas förtroende ska vinnas varje dag med yrkesskicklighet, och verksamheten ska vara öppen och transparent, säger kommissarie Henri Rikander , som genomfört utredningsprojektet.

Riksomfattande uppföljning med det nya systemet har gjorts varje dag från början av 2016. Data samlas in från varje polisinrättning och på riksomfattande nivå. De första analyserna av materialet fås våren 2017.

Uppföljningen är exceptionellt omfattande

Tidigare lästes prestationerna upp via radion eller fältverksamhetssystemet till nödcentralen, där de antecknades. Olika anteckningsfel kan ha lett till avsevärda snedvridningar i statistiken. I utredningsprojektet sökte man fram felen och korrigerade dem. Till exempel fick polisinrättningarna enhetliga rapportmodeller att användas för analysen av data.

– För att kunna bedöma användningen av maktmedel och dess följder, förutsätts att data samlas aktivt och statistikförs på ett tillförlitligt sätt. Polismannen som gör anteckningarna spelar en kritisk roll och därför skapades systemet i intimt samarbete med polisinrättningarna, konstaterar Henri Rikander.

Materialet som uppföljningssystemet producerar ger metoder för analys av polisens användning av maktmedel och för utveckling av utbildningen i ämnet.

– Systematisk insamling och utnyttjande av dylikt material är exceptionellt till och med på nordisk nivå, säger Rikander.

Användningen av maktmedel i Finland är återhållsam

Till polisen maktmedel kan höra fysiska maktmedel (till exempel nedtagning på marken) eller åtgärder med olika maktmedelsredskap (bl.a. elchockvapen, polishund). Som yttersta maktmedelsredskap används skjutvapen.

På basis av uppföljningen använder polisen i Finland maktmedel återhållsamt.

– Det är svårt att göra internationella jämförelser om användningen av maktmedel, eftersom det finns stora skillnader i hur maktmedel klassificeras och följs upp. I de övriga nordiska länderna samlas inte motsvarande uppgifter som i Finland, berättar Henri Rikander.

– I material som samlats in i Seattle i USA använde polisen maktmedel i genomsnitt i 2,4 av hundra fall av gripande. I Finland är talet enligt utredningen om användningen av maktmedel 1,7. Att jämföra med USA är dock på många sätt besvärligt eftersom användningen av maktmedel och i synnerhet av vapen i USA skiljer sig mycket från användningen i Finland, påpekar Rikander.

Anvisningarna om användningen av vapen i Finland har ändrats under årens lopp. Man började fästa uppmärksamhet vid anvisningarna efter gisslandramat i S:t Michel 1986, och användningen har också minskat drastiskt under en lång tid. Till exempel sköt polisen under 1982–86 över 550 varningsskott och 155 skott mot mål.

Polisens användning av vapen har statistikförts sedan 2003. Både hot med vapen och skott räknas som användning av vapen. Under åren 2003–2013 förekom sammanlagt 385 situationer då vapen användes och 122 skott sköts. På årsnivå har situationerna då vapen använts varierat mellan 26 och 44.

Under de senaste tio åren har sju personer omkommit av en kula skjuten av en polis. Det senaste fallet skedde den 2 oktober 2016.

Polisen blir ofta utsatt för våld i sitt arbete

Utredningarna om användningen av maktmedel ger också information om polisens arbetssäkerhet: hur mycket och hurudant våld utsätts polisen för.

Enligt Tuula Leinos avhandling från 2013 utsätts nästan hälften av poliserna månatligen för fysiskt våld i sitt arbete. Om hotelserna och förolämpningarna räknas med råkar två av tre poliser ut för våldsamt beteende varje månad.

– Våldet mot polisen har blivit mångsidigare. Sätten varierar från bett till överkörning. Enligt utredningen om användningen av maktmedel har kunden i 25 procent av fallen varit utrustad med eggvapen, vapen eller annat redskap, säger Rikander.

Att polisen dör i sitt arbete är sällsynt i Finland. Det senaste fallet är dock från juni i år, då en polisman dog i Vichtis av gärningsmannens kulor.

Slutrapporten för projektet om användningen av maktmedel står att läsa (på finska) på Polisyrkeshögskolans webbplats http://polamk.fi/julkaisut .

Du kan söka bland projekten här: projektsökning .