En undersökning som Polamk publicerat ställer frågan om det finns alternativ till att häkta ett barn som misstänks för brott genom att förenhetliga lagstiftningen om reseförbud.
Reseförbud och förstärkt reseförbud ska vara alternativ till anhållande och häktning i synnerhet i fråga om barn, men den komplicerade regleringen försvårar användningen av dessa tvångsmedel, framgår det av en rättsdogmatisk undersökning som Polisyrkeshögskolan publicerat.
– När ett barn är brottsmisstänkt, kan det vid förundersökningen uppstå situationer som inte är förenliga med barnets bästa. Frihetsberövande måste vara en åtgärd i sista hand, men till exempel utredningsledaren kan bli tvungen att kräva att barnet ska häktas, eftersom polisen inte har behörighet att besluta om förstärkt reseförbud. I väntan på domstolsbehandlingen kan barnet alltså bli tvunget att tillbringa en extra natt i polisfängelset. Detta ger doktoranden, kriminalinspektör Marko Forss, som exempel. Han är också den som utfört undersökningen.
En egen betydande utmaning är också att samordna polisens och socialmyndighetens arbete i en situation där tvångsmedel används mot en minderårig.
– När det gäller barn måste man ofta överväga hur barnskyddsprocessen påverkar användningen av tvångsmedel, men lagstiftaren har i praktiken inte gett några anvisningar för detta, beskriver Forss.
En mer konsekvent reglering som beaktar socialmyndigheternas och vårdnadshavarnas roll underlättar och förenhetligar arbetet för de myndigheter som är verksamma med ett barn som misstänks för brott och säkerställer att barnets rättigheter tillgodoses i processen.
Publikationen ”Reseförbud och förstärkt reseförbud som alternativ till anhållande och häktning av barn vid förundersökning” riktar sig särskilt till poliser som är utredningsledare vid förundersökning samt till åklagare och domstolar. Publikationen är till nytta också till exempel för socialmyndigheterna, som i sin egen roll deltar i användningen av tvångsmedel.
