Hej allihopa!
Jag vet att jag inte har bloggat med jämna mellanrum som jag brukar göra. Anledningen är att föregående veckor har bestått av mycket studerande. Vi hade en trafiktenta och en tenta i ämnet forskning & utveckling. Dessutom har vi en lång inlärningsdagbok i forskning & utveckling som tar upp mycket av min tid. Nåja, nog med ursäkter!
Nästa söndag, alltså den 20e mars far jag tillsammans med hela klassen och ett par lärare till Sverige på studieresa. Den här studieresan är något som varje svensk kurs här på Polisyrkeshögskolan brukar göra. Resan sker under den tiden när vi annars är på studieledighet från skolan.
Där skall vi bland annat besöka en Polishögskola och bekanta oss med hur deras utbildning går till. Vi har en dag reserverad för fritid, då ska vi bland annat köra gocart. För mig som har varit i Hervanta ända sedan jullovet tog slut i januari skall det bli skönt att få fara iväg härifrån och se något annat. Det blir lätt så att när man bor på Åland orkar man helt enkelt inte fara hem varje helg, eftersom det tar ungefär en halv dag att resa hem.
Som jag berättade i mitt förra inlägg skulle denna period bestå av 50/50 inomhus- och utomhusövningar. Som praktiska övningar har vi bland annat haft sök efter narkotika i bilar, hus och andra utrymmen, stannande av fordon där personen är påverkad av annat än alkohol, samt sammanställt allt vad vi har gjort i olika övningar i polisens datorsystem.
Man inser under alla olika övningar vi har vilket varierande jobb polisyrket är, och hurdana situationer man kan komma i kontakt med under praktiken. Man kan ju fundera om ett och ett halvt år är tillräckligt för att förbereda sig och lära sig allt man behöver? Visst, teori är en sak och våra praktiska övningar ger ju oss en grund att stå på, men sist och slutligen är det som praktiken är till för – att vi ska lära oss. Man är på inget vis en färdig polis när man far ut på praktik. Under praktiken kommer man att få lära känna sig själv på ett helt annat sätt, förstå vad ens styrkor är inom polisyrket samt vad man behöver lära sig mer om. Under praktiken får alla praktikanter en utsedd handledare, som tar hand om en och lär upp en.
Vårsolen har börjat leta sig till Hervanta nu, och man börjar så småningom inse att praktiken inte alls är långt borta. Känns helt sjukt att tiden gått så fort. Jag har trivts jättebra med utbildningen, och jag skall definitivt ta vara på den sista tiden man har med klasskompisarna innan vi skils åt för ett tag.
I nästa inlägg skall jag berätta om studieresan och vad vi fick uppleva.
På återseende!
Oskar
